Som ett komplement till Regeringskansliets etiska riktlinjer har UD tagit fram etiska riktlinjer vid utlandstjänstgöring med inriktning på de situationer som kan uppstå vid tjänstgöring utomlands och vid tjänsteresor utanför Sverige.
Etiska riktlinjer riktar sig till samtliga utsända vid svenska utlandsmyndigheter. Tjänsteman med annan huvudman än Regeringskansliet kan även behöva observera de riktlinjer som den egna huvudmannen har fastställt. Riktlinjerna ska även vara vägledande för lokalt anställda och för konsulter som anlitas i verksamheten.

Som representant för Sverige bidrar man med sitt uppträdande till den bild som förmedlas av Sverige. Det gäller såväl under stationering som under tjänsteresa både i och utanför tjänsten. Uppgiften som företrädare kräver gott omdöme och ett etiskt förhållningssätt. Att vara innehavare av diplomat- eller tjänstepass förpliktar.

Både ”RK:s etiska riktlinjer” och ”Etiska riktlinjer vid utlandstjänstgöring” finns på Klaranätet.
Etiska riktlinjer vid utlandstjänstgöring behandlar följande områden:

  • Officiell representant eller privatperson
  • Arbetskultur
  • Otillbörligt utnyttjande av maktställning
  • Korruption
  • Mottagande och givande av gåvor m.m.
  • Privata affärer och det diplomatiska uppdraget
  • Jäv och chefers ekonomiska ansvar
  • Köp av sexuella tjänster m.m.
  • Alkohol, narkotika och andra droger
  • Följder av alkohol- och drogproblem
  • Merkostnadsersättningar m.m.
  • Representation
  • Flyttgods och bipackning
  • Medföljare

Under rubriken Medföljare sägs följande:
”Utrikesdepartementet försöker underlätta för medföljare att få arbete på stationeringsorten. Avtal har ingåtts med ett antal länder om lättnader för medföljare när det gäller att få arbetstillstånd. Medföljarens arbete får dock inte innebära en intressekonflikt med den verksamhet som utlandsmyndigheten bedriver. Se även vad som sägs om jäv.

För medföljare som är tjänstlediga från en anställning i Regeringskansliet eller annan statlig myndighet ska reglerna om förtroendeskadlig bisyssla särskilt uppmärksammas.”

Under rubriken Jäv och chefers ekonomiska ansvar sägs:
”På utlandsmyndigheterna, som ofta är små, är jävsfrågan påtagligt närvarande. Det gäller speciellt beslut som rör myndighetschefens kostnadsersättningar för tjänsteresor och representation och för reglering av chefens förmåner under UVA. Beslutsfattaren i ersättningsfrågan, oftast andreman eller redovisningsansvarig, kan uppfattas vara i en sådan beroendeställning till chefen att det kan vara fråga om en jävsliknande situation. Departementets regler om besluts- och attesträtt får därför särskild tyngd. Vid oenighet mellan chef och redovisningsansvarig/andreman ska frågan underställas departementet (chefen UD EKO).

Myndighetschefen beslutar inom ramen för chefskapet om utnyttjandet av de resurser som står till myndighetens förfogande. Särskilt de beslut som direkt berör chefen själv, såsom fördelning av representations-medel och utnyttjande av tjänstefordonen, sätter tonen på myndigheten. Chefen måste vara ett gott föredöme i alla sammanhang.

Om chefen avser att hans eller hennes medföljare eller en annan närstående person ska anställas, anlitas för ett avlönat uppdrag eller engageras som praktikant, ska saken underställas departementet (chefen UD P). Samma rutin gäller om chefen avser att bevilja sin medföljare en resa med finansiering från myndighetens egen budget. Om chefen beslutar att göra en tjänsteresa till Sverige ska departementet (chefsförsörjaren) informeras.

Om det blir fråga om en bisyssla som skulle kunna vara förtroende-skadande, ska saken i första hand prövas av myndighetschefen. Saken kan även hänskjutas till departementet (expeditionschefen).”